Så hittas planeter.
Och så hittar SetuHQ dem.

15 kapitel, vart och ett en animerad förklaring med fysiken och källorna. Varje teckning anger om den är en illustration, en modell från lagrade värden eller riktiga data, och hur mycket den är överdriven. Bara transitkapitlet handlar om något som SetuHQ själv gör.

Kapitel 1 av 15

Så fungerar en kartläggning

En kartläggning riktar en kamera mot många stjärnor samtidigt och mäter var och ens ljusstyrka om och om igen. De flesta stjärnor visar aldrig någon planet. Bara planeter vars banor råkar ligga i linje med oss kan passera framför sin stjärna.

Illustration
Ett stjärnfält. Siktesringar låser på stjärnor en i taget, så som en kartläggning kontrollerar varje mål. Varje låst stjärna visar om banan för dess tänkta planet ligger i linje med oss; ungefär en av tretton gör det för en pi Men c-liknande bana. Stjärnornas färger följer varje stjärnas temperatur.

Varför bara ett fåtal uppvisar transit

En planet passerar framför sin stjärna i en transit bara om dess bana är tillräckligt väl i linje med vår siktlinje. För slumpmässiga orienteringar är sannolikheten ungefär R★/a, stjärnans radie delad med banans storlek (Winn 2010). Planeter nära stora stjärnor har oftare transiter.

StorhetVärdeKälla
Sannolikhet att omloppsbanan för pi Men c ger transiter7.6%R★/a från exoplanet.eu R★ = 1,1 R☉, a = 0,06702 AU [beräknat]
Sannolikhet att en bana som jordens kring solen ger en transit0.47%R☉/1 AU, IAU:s nominella värden [calc]
Himmel som TESS hade observerat till 18 okt 202697.8%beräknad med tess-point (Galaxy-sidans täckningspanel)

SetuHQ reads TESS light curves: one star at a time, about 27 days per sector. See TESS's sky coverage ›

Källor

↑ ↓ för att flytta · Enter för att öppna · Esc för att stänga